Att skilja sig svårt

Så många roller att axla

 

Livet som kvinna i sina bästa år innebär att man bär många roller och mycket ansvar. Jag kan såklart inte tala för alla kvinnor, men säkert för en hel del. Jag är mamma till tre barn, hustru till min man och vän till mina väninnor. Dessutom är jag någons anställd och någonstans är jag faktiskt också bara jag. Moi. Ego.

Det är tungt att axla alla roller och det är alltid en balansgång på tunn lina att prioritera rätt bland alla behov. Vem kommer först i varje given situation? Det är sällan glasklart.

Fint liv

Jag trivs ändå med livet, om man tittar ur ett perspektiv högt uppifrån. Jag älskar min make och jag kunde inte fått mer fantastiska ungar. Mina vänner är gudasända och jobbet är helt ok. Jag får stimulans, även om det sällan finns tillräckligt med tid för bara mig.

Tid för mig

När det dyker upp lite sådan tid, eller när jag helt sonika kräver den eftersom jag annars kanske kommer att explodera, så lägger jag den på att läsa böcker, pyssla med olika typer av hand- och hemarbete, gå promenader, träna på gymmet eller sticka ut på en löptur. Jag är också intresserad av både konst och heminredning, även om mycket av det intresset får stå åt sidan just nu. Allt har väl sin tid, antar jag.

Denna blogg har jag för att ventilera tankar, känslor, idéer och inspiration - när jag inte har lust att faktiskt prata med någon om det. Häng gärna med!

Har du någonsin varit med om att du redan under bröllopet undrar varför brudparet gifter sig? Det hände mig. Mitt under bröllopsmiddagen kom jag på mig själv att sitta och fundera hur i all världen brudparet kom på att gifta sig med varandra. Efter ett år hade de skilt sig. Det var inte roligt för någon av dem, och inget de gjorde lättvindigt. I dag är båda lyckligt gifta, men inte med varandra. Bruden gifte om sig med en man som i sin tur skilde sig från sin fru. Det är så vi lever i dag. Vissa säger att vi skiljer oss för lätt, men det tror inte jag.

Håller ihop av ekonomiska skäl

Jag har kompisar som inte är lyckliga i sina äktenskap men som håller ihop av ekonomiska skäl. Och efter 15, 20 år äktenskap har de blivit mer vänner än makar. Egentligen tror jag att vi kanske har för höga krav på livet om vi tänker att vi ska vara kära i den vi har gift oss med. Kär är man ju egentligen bara i några månader, medan kärlek är något helt annat. Man kan ju älska någon utan att vara kär. Man älskar ju sina barn utan att vara kär i dem. Det är också lätt hänt att kärleken tar slut och då är det bättre att skilja sig än att leva i en destruktiv relation. Och hur gör man då, när man vill skilja sig. Det är ju inte bara att gå ut genom dörren utan att se sig om, framför allt inte om man har barn tillsammans. Då måste man ordna upp det för deras skull.

Halvårs betänketid

Det är därför vi har ett halvårs betänketid, för att de här besluten inte ska vara lättvindiga när barn är inblandade. Först efter ett halvår träder en skilsmässa i kraft, och under den perioden måste de två föräldrarna bestämma var barnen ska bo, hur de ska umgås med dem och så vidare. Det kan inte bestämmas lättvindigt heller. Det gemensamma hemmet ska brytas upp och de två ska dela rättvist mellan sakerna, det kallas bodelning. Kan man inte komma överens måste man anlita en jurist som kan familjejuridik.

11 okt 2017